I början av 90-talet, efter ett liv som mor, bonde, musiker (fiol och cello) och sjukvårdsbiträde ville jag hitta på något nytt att göra. Fick prova på att smida och efter 2 dagar var jag säker på att jag hittat rätt.

Lånade sen en smedja i vilken jag isolerade mig i 7 månader. Det var en underbar start, utan pekpinnar och mycket lite råd.

Hemkommen till Skogsnäs (en kooperativ by mitt i Ångermanländska skogen med Fjällsjöälven som närmaste granne) renoverade jag gårdssmedjan och åkte sen över hela Sverige för att leta och köpa maskiner och verktyg.

Sedan -95 har smidet varit mitt levebröd. Det känns mycket priviligerat att jag kan försörja mig på något som jag fortfarande tycker är otroligt inspirerande och roligt.